Fredag!
Jag sitter hemma i soffan och kollar på Grease... Första filmen så klart, får se om man kollar på andra filmen idag också.
Skulle egentligen behöva diska undan lite här hemma, men jag känner inte motivation.
Men jag måste ta tag i det då jag ev får främmande till kvällen, annars i helgen har jag ingen aning om vad som händer, det lär ju visa sig.. ;) Mohaha!
Jag har haft en längre diskussion med en av mina vänner om livet.
Vad är meningen med det egentligen?
Så länge man är singel finns det ju ingen mening med det, men om man har ett stabilt förhållande så ser ju allt helt annorlunda ut.. :/
Jag har några nära och kära som väntar barn inom den närmsta tiden och både jag och min gode vän har kommit fram till att både hon & jag, trots våran unga ålder, vill bilda familj.
Men då krävs det ju att man har ett förhållande, för jag tänker absolut inte skaffa barn med en kille som jag inte vet om det kommer hålla eller inte.
Lite avundsjuk är man på de nära och kära som går omkring med sina magar och är såå fina.. :(
Men en dag så kommer nog turen till oss också gumman ska du se.
Jag vet nu att det är många som kanske tycker att jag är löjlig som sitter, som singel, med dessa tankar i huvudet, men vem vill inte ha en kille som älskar en och är redo att bilda familj?
Jag säger definitivt inte att jag ska skaffa en kille nu på momangen och skaffa barn med honom så fort det bara går, det tänker jag inte utsätta varken mig eller honom för, eller barnet.
Det finns misstankar om att jag är gravid trots min Mens, det är mycket som tyder på det, men jag har fått förfrågningen förut om jag är med barn, och har då kollat upp det men det har visat sig att jag inte är det, och det är jag glad över, för ingen av de killar jag har haft/dejtat har vart någon som jag vill ha som far till mina barn.
Men som sagt, alla har väl drömmen om att bilda familj?
Det finns en person, som en gång i tiden var min bästa vän, men detta är väldigt länge sedan, men iallafall så väntar hon och hennes sambo barn nu och jag är såå glad för eran skull gumman!
Önskar er verkligen all lycka och framgång även om en graviditet inte enbart innebär massa guld och fina rosor..
En graviditet innebär så mycket mer, smärta, foglossning, ryggont osv.. det finns så mycket som jag hört och sett som får en i mellan åt att verkligen tänka på om man är mogen för att skaffa barn, psykiskt sett så anser jag mig själv vara det men inte fysiskt.
Visst jag har min depression men den kanske kommer hänga med mig i många år till, det är det ingen som vet.
Jag har snart vart medicinerad mot depressionen i 1 år..
Och jag är så glad över att jag fått den hjälp jag fått från olika instanser men även all hjälp och stöd jag fått från familj och vänner att komma på fötter igen.
Nu har jag fått tillbaka mitt sociala liv och börjat i skolbänken igen, och det går faktiskt riktigt bra, och jag har inte hört allt för mycket skitsnack om mig den senaste tiden, nu hör man mer att jag är stark som lyckats komma till rätta med mig själv och mitt liv.
Senast jag fick höra något så var jag egoistisk och självisk för att jag bara tänkte på mig själv, men hur lätt är det då att tänka på någon annans välmående när man själv inte mår bra alls?
Jag förstår inte hur S hade mage att komma och säga dom orden till mig och sedan lägga hela skulden på mig för att sedan komma och be om ursäkt och be om en chans till.
När man säger en sådan sak till en människa så borde man ha lite förståelse för att man kanske sårar en person?
Jag vet själv att jag den senaste tiden sårat folk i min omgivning, och det med måtta men då har dom/den personen/personerna inte haft någon som helst förståelse för vad jag sagt och vad jag menat osv.
Jag bad om ursäkt men det känns enbart som att jag fick massa skit tillbaka för det.
Jag vet att det vart ett långt inlägg men jag har några trogna läsare som tycker om min blogg och tycker att jag skriver bra i den, och det känns skönt att veta, då behöver jag inte fundera på att lägga ner det här med bloggandet.
Nu ska jag kolla klart på min film och sedan ska jag försöka skaffa lite motivation för den där disken jag har i köket.
Dyker in igen och skriver om mina tankar och funderingar kring livet och dess mening!
Kommentarer
Postat av: Anonymisen..
Klart som fan att man inte orkar tänka på andra när man är i en depression.
Om man har fått en diagnos på depression, en djupare sådan (som jag hade), då orkar man inte något.
Vet själv när jag fick diagnosen, var nästan så allvarlig så jag fick läggas in.
Jag orkade inte stiga upp på morgonen, ville inte äta, grät varje dag, var väldigt nedstämd osv. Du vet nog vad jag menar..
Klagade på hur dåligt jag mådde, var egoistisk och tänkte inte på min pojkväns känslor.
Jag hade turen att hittat en fin kille, som ställt upp på mycket, stått ut med mitt beteende osv.
Synd att du hade oturen att hitta den där typen, och sedan få skit av han och att han lägger skulden på dig. Det bevisar bara vilken skithög han är.
Det är aldrig ens eget fel att ett förhållande är skit, det krävs 2 för de..
Trackback
