ma vie ordinaire!

Svårt att säga hur man ska trottsa rädslan när det gäller förhållanden.. 
Själv är jag rädd för att gå in på affärer. Men med mycket våld och vaselin, och massor av träning, så kan jag nu gå in och handla lite, helt ensam. 
Man måste nog helt enkelt möta sin rädsla, försöka att inte tänka på den. 
Ju mer man utsätter sig för det man är rädd för, desto lättare blir det med tiden!

Jo jag vet att jag måste möta sin rädsla, men just i förhållanden är det svårt, om du förstår vad jag menar!

Jag förstår att det kanske är lättare, men ändå extremt svårt, att möta sin "torgskräck" och gå in i till exempel affärer.

Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är när man under en längre tid isolerat sig, att möta samhället, och då talar jag inte utifrån andras erfarenheter, utan från egna.

Jag har själv isolerat mig och nästan skämts för att visa mig ute, men jag tog mitt sunda förnuft till fånga och sökte hjälp när det var som värst, och nu har jag börjat plugga och umgås dagligen med folk.

Men det var svårt till en början, det säger jag inget om..

Men jag är rädd att det kommer vara extremt svårt att övervinna sin rädsla för förhållanden, men jag hoppas att jag kommer att kunna göra det, för jag vill verkligen inte gå miste om den här chansen, för om jag dissar den här chansen så kanske jag aldrig mer i livet kommer att få samma chans.

Men jag kommer att göra allt för att få min rädsla att försvinna och den mannen det handlar om förstår mig och min rädsla denna gången och jag har en känsla, dock väldigt svag, att det kommer att gå vägen denna gång.

jag vet inte vad det är som får mig att känna som jag gör just nu, men jag antar att det är ett av kärlekens små mirakel..

Men jag vet inte riktigt än, det som känns bäst nu är att kärleken tycks vara besvarad.