Guldfisk?

Ibland undrar jag om jag var guldfisk i mitt förra liv, för mitt minne sviker mig ganska mycket och ofta!
Senast igår hade jag glömt att jag skulle till skolan idag, och idag när jag kom hem från skolan så fick jag en känsla av att det var något som jag glömt men visste inte riktigt vad det var, men efter en liten stunds fundering så kom jag på att; undra om de inte var idag som jag skulle på möte?
jag tog telefonen och ringde psyk och skulle kolla om de va idag jag hade tid hos henne..
Men när jag ringde de 3 första gångerna var det upptaget, när klockan var 14.35 fick jag tag på henne och minsann, kl 15.00 skulle jag vara på möte (!!).
Så även fast jag var hungrig som fan och trött så jag trodde att jag skulle svimma så gick jag iväg och nu är jag hemma igen.
På torsdag morgon, kl 08.00 ska jag infinna mig hos henne igen på ett nytt möte.
Klockan 08!!!  Kan ni förstå hur tidigt det är för en person som i två års tid kunnat sova hur länge hon vill??
Idag steg jag upp klockan 7 (!!) och jag kan säga att jag är enormt trött, så innan jag går någon mer stans idag så ska jag ta mig en powernap.
Det är jag förtjänt av tycker jag .. ;) haha
Lite senare idag ska jag pallra mig upp på högberget till H och kolla på film :)
Hoppas på en lika trevlig kväll idag som resterande kvällar sen i fredags :P haha
Jag vet att det nu finns folk som hakar upp sig på att jag umgås mycket med killar, men då säger jag bara en sak.. Mina "killar" som jag umgås med är mina vänner sedan en tid tillbaka och jag är mycket glad över att jag har dom i mitt liv, för dom accepterar mig för den jag är och låter mig vara mig själv utan att manipulera mig till att ändra på mig. Och dom förstår mig när jag berättar saker, dom förstår mig när jag berättar om min sjukdom ( depressionen ).. Och jag tror inte att någon som aldrig levt med en depression eller med personer som har eller har haft en depression, kan förstå.
Att skaffa sig förståelse om hur en person med depression funkar, och varför personen vissa dagar gör som den gör.. Är något jag tycker att man ska göra om man har någon i sitt sociala nätverk som lider av denna sjukdom.
Då är det helt plötsligt mycket lättare att prata med personen och man får mer förståelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0