ma vie ordinaire!

Jag vet att jag har allt man kan önska sig som singel, underbara vänner, en underbar familj och en början till en utbildning som faktiskt kommer att ge mig ett jobb så småning om så jag inte behöver gå fattig och arbetslös längre.

Men idag efter att jag gjort klart ett arbete till skolan, så tappade jag helt orken och lusten, jag kröp ner på soffan under ett täcke och frös som att det vore -10 grader här inne.

Men jag lyckades somna till lite och så ringde A, och pratade lite och då vart allt att kännas lite lättare, men varför blir det så att hela världen vänder sig emot en?

Jag vet att jag inte är den enda idag som har haft denna känslan.. och det är ju skönt på sätt och vis för då vet man att någon förstår..

Men det är så svårt att förklara för folk som frågar vad felet är när man inte vet vad det är som är fel!